fredag 26 juli 2013

Förlossningsskador

Ännu en mer eller mindre sömnlös natt här i huset. Vaknar vid nästan varje vändning i sängen. Det värker i fogarna och höften, även sammandragningarna för sig mer påminda denna natt. Inte smärtsamma sammandragningarna utan mer obehag känsla med molande värk i nedre delen av magen ut i ljumskarna. Typ som mensvärk. 

Har även hållits vaken av förlossningsstankar. När jag var gravid med Meja så hade jag samma tankar och samma rädsla. Det handlar om förlossningsskador. Framför allt om bristningar och problem efter det. Har läst en del om detta, bra eller dåligt? Men man vill ju ha den kunskap man kan få i ämnet. Speciellt om det är någon som kan drabba en själv. Läste att ca varannan kvinna drabbas av bristningar i samband med vaginal förlossning. Alla bristningar är dock inte av samma grader. Det som oroar mig mest och om man får en s.k sfinkerrupturAlltså om både och mellangårde och ringmuskeln spricker. 
Såg på uppdrag granskning i går om just detta, och det är många av dessa rupturer som inte får rätt behandling. 
Och även med rätt behandling kan man få problem långt efteråt. Urin och avföringslägage, samlagssmärtor osv. Vissa kvinnor hade så ont att de inte kunde lyfta tungt, tex sina barn. Jag vet att det kanske är extremfall, men uppskattningsvis är det ändå ca 10 000 kvinnor per år som drabbas.

Jag vet några i min bekantskapskrets som drabbas av liknande skador. Men jag vet inte hur det har blivit efteråt. Fick dom rätt behandling, hur funkar det nu osv? Man skulle kunna prata massor om detta, men det pratas alldeles för lite om det tycker jag. Att något som i grunden och botten är så fint och underbart som att föda barn, och komplikationerna efteråt blir något så tabubelagt. Det var som om någon sa i i slaget att om man drabbas av en avsliten hälsena så får man en operation och rätt behandling. 
När en kvinna drabbas av förlossningsskada så sys man ihopp av barnmorskan och ordineras knipövningar.
Det är som att säga åt en med avsliten hälsena att göra lite tåhävningar så blir det bra. 

Jag blir både arg, ledsen och rädd över detta fenomen. Ska man finna sig i att det "hör till" att det blir sånna skador
efter en förlossning? Är det för att det är kvinnosjukvård? Tabubelagt att man som BM inte kunnat förhindra detta? Personalbrist? Ekonomifråga? Frågorna är många.
 Sen går ju även tankarna kring personalbristen och då framförallt om bristen av barnmorskor. Man kanske inte har en möjlighet att ha en barnmorska hos sig under hela förlossningen, utan BM måste hålla tre förlossningar igång samtidigt. Finns det tid till en ordentlig efterkontroll så att skador kan upptäckas och åtgärdas på rätt sätt? 
 
Frågorna och funderingarna är många som ni kanske förstår. Och eftersom jag är snittad med Meja så har jag tidigare inte varit med om en förlossning.

Nästa kontroll på Mvc ska jag ventilera
mina tankar. 

 

Inga kommentarer: