Tankar

Det är mycket tankar så här i slutet av graviditeten. Jag läser en del och det står att det är helt normalt att vända sina tankar mot sitt ofödda barn i slutet av graviditeten. Det är dagliga tankar flera gånger per dag, och oftast samma tankar som mal om och om igen. 

-när ska förlosningen starta?

-hur kommer den starta?

-hur blir själva förlosningen?

-hur lång tid kommer det ta?

-hur ont kommer det göra?

-hur blir man omhändertagen på förlosningen?

- hur kommer Ens partner att reagera/agera? 

- förlossningsskador?

- kommer amningen funka?

-hur stor kommer bebisen vara?

-hur kommer bebisen se ut? 

-hur kommer första tiden att vara?

-har man packat allt man kan behöva? 

Mm mm. Kan tänka mig att flera gravida kvinnor känner igen sig :) 

Nu är det 36 dagar kvar till BF och jag har börjat förbered mig. Väskan är packad, bilbarnstolen är i bilen. Sängen bäddad osv. Så nu är det bara att vänta. Man känner av bebisen nästan hela tiden. Den minsta rörelsen känns nu. Och man börjar analysera varenda känsla. Jag har ju länge känt av sammandragning och en tryckande känsla ner mot bäckenet. Men nu analyserar man varenda sammandragning. Är det en annan typ av sammandragning? När var förra? Osv osv. 

Man försvinner in i sin bubbla med jämna mellanrum, men det är väl en mental förberedelse på det som komma skall.