Vilsen i min egen kropp

Ja ibland känns det som om jag inte hittar rätt på något viss. Det börjar dock rätta till sig lite granna då jag inte konstant är trött och illamående. Men det känns fortfarande som om jag saknar något. Den saknaden är träningen! Även om jag tränar lite nu, med betoning på lite så är det inte alls som tidigare, vilket jag saknar enormt. Jag gillar att planera min träning och kost, kosttillskott, se och känna resultat. Men nu känner jag mig lixom villse i hela processen. Orkar inte träna som jag vill, och när jag väl tränar blir det på en "lagom" nivå då man inte skall maxa sig när man är gravid. Och ang kosten så är det svårt att hitta rätt när man ständigt mår illa, man får lixom äta det som smakar, typ bröd...... Jag älskar ju att maxa, lyfta tungt och räkna kalorier, det är lixom det jag tycker är roligt och ger mig så mycket tillbaka. I natt drömde jag till och med att jag tränade i tyngdlyftning och maxade på 100 kg i bänkpress, ha ha. Kan ha varit för älsklingen maxade och satt PB i marklyft i går, 200 kg! Bra jobbat. Men kan på något viss inte hjälpa att man känner en uns av avund när omgivningen har sina mål, hur mycket man ska lyfta, hur stark man ska bli, hur man går in på dieter osv. Kanske sjukt att tänka så. Men jag brinner verkligen för den livsstilen. Men som sagt, nu börjar det rätta till sig, så får hitta ett mål som passar mig just nu, ska klura på något bra mål, kanske att inte väga över 100 kg som jag gjorde dagarna innan jag fick Meja. Det som är bra med denna graviditet är att jag i alla fall inte är sötsugen, är t.o.m mindre sötsugen än innan graviditeten. Och det tror jag hänger i hopp med illamåendet. Inte nmågot ont som inte har något gott med sig.