Trodde jag aldrig!!!

Om jag fick en 100 för varje gång jag mentalt har hoppat av denna utbildning skulle jag vid detta laget vara stenrik ;). Ha ha, skämt åt sido, men lite allvar ligger det i det hela för periodvis har det varit kämpigt. Denna termin precis innan uppstart av uppsatsen så fick vi reda på att jag var gravid, superskoj! Men ack så dåligt jag mådde, all energi gick åt till att klara vardagen. Då tänkte jag göra uppehåll istudierna för just då kändes det möjligt att nå målet. Men efter lite eftertanke så startade jag upp med tanken att det som är gjort är gjort, då har jag det matrialet till hjälp i höst i så fall. Ca två månader senare startade jag upp med uppsatsen på allvar. Skev lite bakgrund, skickade till handledaren och fick tillbaka.... Massa att ändra och tänka på. "är syftet bra?" "vilken metod ska du använda?" ocf frågorna var många, frågor som jag inte själv hade svaret på. Från början var det tänkt att bli en kvantitativ studie inom rättspsykiatrin, men hindren var för många och tiden för knapp. Så fokus fick läggas på en litteraturstudie. Efter massa turer mellan mig och handledaren fick jag igår beskedet att jag skulle göra de sista ändringarna så kunde jag skicka in uppsatsen till kursansvarig. Gissa om en sten föll från hjärtat?! Så sent som i helgen trodde jag aldrig att jag skulle få ihop det. Tur att man har lite envishet och fokus när det behövs. Så nu är den inskickat och jag kan pusta ut några dagar innan det är dax att läsa på den in i minsta detalj innan dett är dax för opponentskap och respondering.