Vad ett bra bemötande kan göra

Jag har vid flera tillfällen varit i kontakt med specialist Mvc på Csk pga av upprepade urinvägsinfektioner och njurbäckensinflamation under graviditeten. Jag får lätt denna typ av infektioner då jag har en resistent bakterieflora som vid olika tillfällen blommar upp. Relaterat till detta så har jag även varit där för konsultation av förlossningssätt så jag var orolig att mina bakterier lättare skulle föras över till barnet vid en vanlig förlossning gentemot ett snitt.

Vid första tillfället så sa de att det inte föreligger några hinder för en vaginal förlossning. Så jag köpte det just då, sen kom jag hem och började fundera. Försökte hitta relevant och vetenskaplig litteratur ang ämnet, men hittade inte alls mycket. Det jag hittade var ett vårdprogram för Sahlgrenska där rutinerna var helt annorlunda än här i Värmland. Detta gjorde att jag blev orolig för mitt barns hälsa på nytt. Fick en ny tid hos läkaren på spec mvc som sa återigen att en vaginal födsel är det bästa för både kvinnan och barnet. Men hon hade ingen kunskap om bakterien som jag var orolig för. OK! Det besvarade inte alls min oro. Men hon fixade så vi fick träffa en barnläkare som hade mer kunskap om barn och denna bakterie. Han tog sig verkligen tid att ta reda på och förklara hur det låg till. Att risken för att barnet skall smittas var ytterst liten och vid ett sitt föreligger andra risker, även de ytterst liten risk. Men han rekommenderade att föda vaginalt. Skönt! då var den oron borta eller?!

Oron för själva smittorisken är så gott som borta men kvar var någon annan form av rädsla och oro. Bedömdes som förlossningsrädsla. Jag? Nej! jag har ju redan en barn sen tidigare, då var jag j u inte rädd. Men efter att ha tänkt på saken så stämmer det, jag är rädd och orolig för att föda. Låter kanske konstigt. Men återigen har jag läst.... och det är tydligen vanligt att kvinnor upplever just förlossningsrädsla. Så jag tog kontakt med Förlossningen på csk igen, på läkarens rekommenderad för att få träffa en barnmorska för att prata om denna rädsla. Det jag möttes av i telefon var inte riktigt det jag hade förväntat mig.... "det ligger mer eller mindre nere under sommaren.... du sätts upp på kölistan....o du inte hört något om två veckor så kan du väl ringa tillbaka?..." Ja ha, men jag är ju beräknad om typ 24 dagar.känns lite mer bråttom att få ordning på alla känslor som åker bergochdalbana i kroppen. "Ja vi har ju ett kö system....". 

Var både arg och ledsen när vi avslutade detta samtal.  Ringde sen till förlossningen i kga för att höra om jag fick komma dit och föda. (Meja är född där och jag ville helst dit nu med men har blivit tillsagd att jag hör till Karlstad då jag har varit hos spec mvc) Barnmorska var osäker, men gav mig ett mycket trevligt bemötande och hon skulle ta reda på om det gick och återkomma. Redan efter ca en timme ringer avd chefen och meddelar att jag är mer än välkommen. Skönt! Sen berättade jag att jag ville träffa en barnmorska och prata om min oro. Hon skulle titta på när jag skulle kunna få en tid men kanske inte denna vecka. Redan dagen efter blir jag uppringd och får en tid två dagar senare. Det kallar jag patienten i fokus. Så nu skall jag föda i kga och det känns genast lite bättre.