Efter nästan ett dygn med propessen och mer frekventa värkar och intensivare så var jag dock bara öppen 1 cm till. Alltså totalt 2 cm. Tappen hade dock utplånats mera men fans fortfarande kvar. Alternativen var nu att ta en paus i igångsättningen och försöka få sova en natt eller att köra på och välja en annan strategi. Vi körde på nästa strategi som nu var att få in en balong för att vidja upp för att senare kunna komma åt för att ta hål på hinnorna. Under försöket att få dit balongen så gick hinnorna sönder och vattnet gick. Vattnet var färgat och påvisade på att bebisen hade bajsat i foatervattnet någon gång. Klockan var nu ca 16.00 den 13:e. Värkarna började nu komma tätare från va var 7-8 min till 3-5 min. Och snart var de så smärtsamma att lustgasen fick tas till. Mot slutet kom värkarna var 2:an minut och lustgasen var inte så mycket att komma med. Runt 20.00 skulle jag tro klockan var hade jag öppnat mig totalt 4 cm. Försökte kämpa på lite till men runt 22 orkade jag inte längre och ville då ha ryggbedömningen och jag var fortfarande bara öppen 4 cm. Natkosläkaren ringdes upp och han skulle komma så fort han kunde, då han stod med något annat. Kl 00.30 kom tillslut narkosen för att lägga Ryggbedövningen. Vilken befrielse, återigen funkade lustgasen till värkarna.
Foster ljuden hade under kvällen påvisat ätt bebisen inte mådde så bra. Det i hopp med bajsen i foatervattnet indikerade på provtagning på barnet och man skrapade skalpen vid två tillfälle. Första gången var det ok, men andra gången såg det inte så bra ut och det blev ett snabbt beslut om kejsarsnitt. Tror kl var strax innan 0200. Först skulle jag få vara vaken, men sen så beslutades det att det var såpass bråttom så att jag fick sövas. Allt gick väldigt fort och jag har inte koll på läget. Ted fick ta hand bebisen och allt runt omkring, så han berättade nu i efterhand vad som hände och vad han och bebisen gjorde medans jag vaknade. Men 02:37 föddes världens underbaraste liten tjej. Hon var tydligen lite svårastartad och fick observeras en liten stund efteråt. Ca två timmar efter op, vaknade jag och fick se mina två älsklingar. Hon var 55 cm lång och vägde 4185 g.
Fick även redan på att min livmoder hade börjat att brista i gamla operationsåret efter förra snittet och om jag hade gått in i kryst arbete så hade den spruckit helt. Så det var tur i oturen att hon blev dålig.
Så nu är jag inlagd för att ha lite koll och att komma igång efter snittet. Minns inte att det gjorde så här ont sist, men som de säger så glömmer man ju det dåliga.
I dag har jag i alla fall tagit mig i och ur sängen på egen hand, orkat äta lite mer och känner mig lite piggare. Men blir kvar minst två dagar till enligt sköterskan. Vi får höra efter ronden imorgon vad som planeras. Men nu njuter vi av närvaron av varandra och lär känna varandra. Och än så länge är det en tillfreds och behändig bebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar