Hatar torsdagar jämna veckor. Klart att man känner sig ensam i bland, men på Torsdagar jämna veckor känner jag mig extra ensam. Känns precis som att mitt liv är indelat i jämna och ojämna veckor. Jämna veckor med rutiner, fasta mat och sovtider. Ojämna veckor där dagen kan se ut precis hur som helst.
Men man får försöka se den positiva sidan. Att jag tex kan vakna av mig själv, se på nyhetsmorgon, ta en kvällspromenad, dra i väg till gymmet. Men jag gillar att bli väckt av ett leende hur tidigt det än är, att titta på barnkanalen, eller att smyga in och titta på dig när du somnat.
Försöker att inte "gräva" ner mig i negativa tankar, men ibland är det rätt så skönt ändå att bara få vara lite ledsen. Men det brukar inte hålla i så länge utan oftast Torsdags kvällar jämna veckor.
1 kommentar:
Jag vet så väl vad du pratar om tjejen!!! Varannan-vecka-livet är inte vad man önskar. Sakna-barnen-varannan-vecka borde det kallas för. Men jag har en liten teori förstår du..... Jag tror att vi varannan-vecka-päron ger våra barn så otroligt mycket mer än vad vi kanske(?) skulle ha gjort annars. Vi gör ALLT för dem och med dem. Vi ser till att ge våra barn världens bästa vecka varannan vecka helt enkelt. Jag försöker tänka så.... Stor kram!
Skicka en kommentar