Premiär tränat.

I dag var det första gången efter graviditeten jag och Saga klev in i gymmet igen. Riktigt skön känsla. Men det är dock en bra bit kvar innan man kan träna fullt ut. I dag var jag med på "mamma barn" passet och gjorde det jag "vågade". Inga övningar gjordes med några vikter och inga magövningar genomfördes. Så deg blev lite flyes, axelpresar, triceps övningar och liknande. Alla rörelse enbart med kroppsvikten. Och det "lilla" tänkte för att bygga upp lite mjölksyra i framför allt axlarna. Det kändes så himla skönt att komma igång igen, om ändock lite så är man i alla fall på väg. De andra mammorna som var med hade lite äldre barn och kunde jobba fullt ut i övningarna och det såg riktigt gött ut. Och att sen kunna ha med sitt barn för att träna är ju ett stort plus då man i början alltid har med sig barnet vart man än går. 

Senare var det bara hem, amma, duscha för att sedan besöka min farfar. Dagarna går så enormt snabbt tycker jag. Bara susar förbi. Och den tänkta fortsättningen på klädrensningen blev det ju inget med i dag.... Men det kommer ju en dag i morgon också som tur är. 

Långdraget

Lite svårt nu för tiden att vara tids effektiv. Man har lixom en liten som får bestämma takten på saker och ting. Tur man är mamma ledig och kan ta saker och ting som dom kommer. Jag har i dagarna två försökt att organiserat i mina klädlådor. Varit uppe på vinden och hämtat kläder som jag under graviditeten rensat bort, sen tagit ur kläder ur lådorna och vikit och sorterat på nytt. Något som verkligen behövdes då det såg ut som en tornado gått fram i dom. Men ännu är jag inte klar. Men lite är gjort och det är bra nog. Får kanske lite tid över i morgon för att fortsätta. 

Skärpning

Då är det dax att skärpa sig en smula då. Viktminskningen har nu lanat och slutade på -17 kg. Så nu är det dax att skärpa upp kosten för att bibehålla viktminskningen så att man kan återgå till sin ursprungsvikt. I dag fick jag i alla fall på mig ett par jeans och jackan gick att knäppa. Känns skönt att kunna ha lite normala kläder på sig och slippa gå i myskläder. 

Impulsiv

Har länge tänkt att åtgärda min fina utväxt, men då man inte blir direkt rik på mamma penningen så har jag känt att man kanske ska prioritera andra saker. Men i går kände jag att nått måste jag göra, man vill ju känna sig fin också. Så i går åkte det med lite hårfärg med hem från stormarknaden. Så i gårkväll blektes utväxten och i morse la jag i en mörkblond toning. Ovant till att börja med men nu är jag riktigt nöjd. 

Kolik?!

Dagarna har varit fortsatt lugna och fina, men de senaste kvällarna / nätterna har det varit annat ljud i kista. Saga gallskriker och har bitvis varit otröstlig. Vi funderade på om det kunde vara starten på kolik? Vi blev tipsade om att köpa hem minifom vilket vi nu har kört med ett par dagar och det har redan blivit bättre. Barnmorskan var i dag här på hembesök och vi förklarade vårat "problem". Hon tyckte att det lät som en "vanlig" bäbismage där barnet får i sig mycket luft vid framför allt måltiderna. Och denna luft gör att barnet får magknip osv. Vi fick några bra tips och råd som kan vara användbara. Som tur är är älsklingen hemma ett tag till så vi kan få in lite rutiner. Då jag är sjukt kvällstrött och i stället morgonpigg och han tvärtom så har det funkat toppen att han tar kvällspasset och att jag tar morgonbestyren. 

Efter att ha vaknat till, ammat, gjort sig i ordning osv så brukar vi ta oss en liten morgonpromenad. De har ännu inte varit så långa då jag inte riktigt har haft full ork och energi i kroppen. Men nu känner jag att den börjar komma tillbaka. Så i går var jag ute en hel timme och promenerade. Riktigt skönt att komma igång igen. Jag läste lite på nätet om träning efter kejsarsnitt och det stod att man kunde börja med gymping och situps redan efter 4 veckor. Så snart kan jag nog komma upp i spinningsadeln igen. Gud vad jag längtar. 

Vikten fortsätter neråt den med. I dag visade den på -17 kg på 10 dagar. Sjukt egentligen. Men nu kommer äntligen förlovningsringen på igen, dock lite trång men inte så det stör. Så nu återstår 10 kg av graviditets kilona. Och sen ytterligare 8 kg för att komma in i sommarens form. Bara att kämpa framåt. Tur att man älskar den aktiva livsstilen.

Tänkte ju ta bort allt "synligt" socker också. Men det var lättare sagt än gjort..... I går gick det jätte bra (första dagen) men i dag var det värre. Kladdkakan som blivit över från fikat häromdagen lockade alldeles för mycket så efter lunch slank det allt ner en bit...... Suck, att suget efter sött är så himla stort. Men bara att ta nya tag. Så länge ändå vikten sjunker neråt så är det ingen större panik, men är ju bra att försöka avgifta sig så snart som möjligt. Vet ju att jag mår så mycket bättre utan det vita sockret. 

Vill även passa på att tacka alla som har gratulerat oss till vår lilla Saga. Alla gratis på sms, telefon, fb, ig, besök osv osv har varit mycket uppskattat, tack alla! 

Första veckan

Har gått sjukt fort och mycket har hänt. För en vecka sen låg jag i sjukhussängen och kunde knappt röra mig utan att en fruktansvärd smärta genomborrade hela kroppen. Jag tänkte att jag kommer aldrig klara av att komma hem, jag kan ju inte ens byta läge i sängen. Redan efter ett dygn tog jag mig i alla fall upp ur sängen för att ta mig till toaletten. Och för var dag som går känner jag mig piggare och piggar. Sen vi kom hem i torsdags har vi tagit små korta promenader. Sträckan blir lite längre varje dag och tempot lite fortare. Skönt att känns att man börjar så smått komma tillbaka till sig själv. 

Dagarna går sjukt fort här hemma. Och snart ska älsklingen börja jobba :( Eller det är i alla fall två veckor kvar :) Det är skönt att vara två hemma för då kan man hjälpa åt med sysslor och barn, duscha i lugn och ro eller tom ta en liten vila. 

Första veckan har jag även gått ner 15 kg. Sjukt att man kan samla på sig så mycket vätska. Magen börjar dra ihop sig så smått men man ser fortfarande lite halvgravid ut, dröjer nog några veckor till. 

Första dygnet hemma.

Nu har vi nästan exakt varit hemma ett dygn och det har varit underbart gott. Saga är hur snäll som helst. Enda gången hon protesterar brukar vara vid blöjbyte. Äter och sover och en och annan vaken period. Så i går kväll blev det både en liten premiär tur med vagnen och ett bad. Natten har varit toppen. Jag har sovit som en Gud. Ens egen säng är som himmelriket efter en vecka i sjukhussängen. Saga vaknade en gång i natt för att amma och har sedan sovit lugnt   och skönt i sin egen säng. 

Första invägningen efter graviditeten visade på -12,3 kg på 5 dagar. Då kan man förstå hur mycket vätska man hade samlat på sig i kroppen. Så nu får jag på mig mina andra skor igen. Dock är det lite kvar innan ringen passar :(. Men det var dem lätta biten, så nu börjar den hårda vägen tillbaka. Tänker dock börja smygstarta igång det hela och börja tänka på matbiten, eller framförallt på sockerintaget. 

Mina änglar

I dag kom det finbesök till avd 14. Tror storasyster var riktigt stolt, pussades, kramades och bytte blöja. 

Trodde jag skulle få komma hem i dag men mitt Hb var lite för lågt så blir kvar ytterligare en natt för observation. Hade tydligen förlorat 2 liter blod under operation. Men i morgon hoppas vi på att få komma hem. 

Förlosningsberättelse del 2

Värkarna blev mer och mer smärtsamma och inför natten gick jag morfin, primperan och bricanyl för att minska värkarbetet och smärtan. Detta hjälpte knappt och jag fick totalt drygt en timmes sömn. 

Efter nästan ett dygn med propessen och mer frekventa värkar och intensivare så var jag dock bara öppen 1 cm till. Alltså totalt 2 cm. Tappen hade dock utplånats mera men fans fortfarande kvar. Alternativen var nu att ta en paus i igångsättningen och försöka få sova en natt eller att köra på och välja en annan strategi. Vi körde på nästa strategi som nu var att få in en balong för att vidja upp för att senare kunna komma åt för att ta hål på hinnorna. Under försöket att få dit balongen så gick hinnorna sönder och vattnet gick. Vattnet var färgat och påvisade på att bebisen hade bajsat i foatervattnet någon gång.  Klockan var nu ca 16.00 den 13:e. Värkarna började nu komma tätare från va var 7-8 min till 3-5 min. Och snart var de så smärtsamma att lustgasen fick tas till. Mot slutet kom värkarna var 2:an minut och lustgasen var inte så mycket att komma med. Runt 20.00 skulle jag tro klockan var hade jag öppnat mig totalt 4 cm. Försökte kämpa på lite till men runt 22 orkade jag inte längre och ville då ha ryggbedömningen och jag var fortfarande bara öppen 4 cm. Natkosläkaren ringdes upp och han skulle komma så fort han kunde, då han stod med något annat. Kl  00.30 kom tillslut narkosen för att lägga Ryggbedövningen. Vilken befrielse, återigen funkade lustgasen till värkarna. 

Foster ljuden hade under kvällen påvisat ätt bebisen inte mådde så bra. Det i hopp med bajsen i foatervattnet indikerade på provtagning på barnet och man skrapade skalpen vid två tillfälle. Första gången var det ok, men andra gången såg det inte så bra ut och det blev ett snabbt beslut om kejsarsnitt. Tror kl var strax innan 0200. Först skulle jag få vara vaken, men sen så beslutades det att det var såpass bråttom så att jag fick sövas. Allt gick väldigt fort och jag har inte koll på läget. Ted fick ta hand bebisen och allt runt omkring, så han berättade nu i efterhand vad som hände och vad han och bebisen gjorde medans jag vaknade. Men 02:37 föddes världens underbaraste liten tjej. Hon var tydligen lite svårastartad och fick observeras en liten stund efteråt. Ca två timmar efter op, vaknade jag och fick se mina två älsklingar.  Hon var 55 cm lång och vägde 4185 g. 

Fick även redan på att min livmoder hade börjat att brista i gamla operationsåret efter förra snittet och om jag hade gått in i kryst arbete så hade den spruckit helt. Så det var tur i oturen att hon blev dålig. 

Så nu är jag inlagd för att ha lite koll och att komma igång efter snittet. Minns inte att det gjorde så här ont sist, men som de säger så glömmer man ju det dåliga. 

I dag har jag i alla fall tagit mig i och ur sängen på egen hand, orkat äta lite mer och känner mig lite piggare. Men blir kvar minst två dagar till enligt sköterskan. Vi får höra efter ronden imorgon vad som planeras. Men nu njuter vi av närvaron av varandra och lär känna varandra. Och än så länge är det en tillfreds och behändig bebis.  

Förlossningsberättelse del 1

Började i torsdags den 12:e när jag för andra morgonen i rad vaknat med huvudvärk. Så jag ringde ner till mvc för en extra kontroll. Då jag i i slutet med Meja uppvisade havandeskapsförgiftning.  Första blodtryckskontrollen visade på 165/105, och 1+ på protein. Efter en tryckmätning till som uppvisade 150/100 så skickade barnmorskan in mig till specialisten i Karlstad för mer kontroller och bedömning. Jag hade ju bestämt att vi skulle föda i Karlskoga. Men om man vill bli förlöst där så ska graviditeten varit problemfri, alltså med en havandeskapsförgiftning så skall man föda i Karlstad. Så det var bara att tänka om. 

Väl inte på csk och specialist mvc var trycket fortfarande högt, protein stigit till 2+. Så efter provtagningar och kontroller, så beslutades det att jag skulle sättas igång. 

Då livmodertappen var mjuk och öppen 1 cm så beslutade man att lägga en proppes som skulle mjuka upp tappen ytterligare. Denna skulle verka i 24 timmar. Eftersom jag tidigare är snittad så är metoderna för igångsättning lite mer begränsade denna gång. 

Mina tidigare förverkar började efter detta komma mer frekvent och mer kraftiga. 

Långa dagar

Nu är jag inne på BF +4 dagar. Dagarna känns verkligen fruktansvärt långa. Man är rastlös samtidigt som man inte orkar eller kan göra så mycket. Magen sticker rakt ut i vädret så man inte längre ser sina fötter. Men vad är det att sörja för egentligen. Fötterna ser inte längre ut som fötter utan som små vattenfyllda balkonger med prinskorvar på. Tänk er att ni tar en plastande (sjukhus varianten) och fyller den med vatten, så ser mina händer och fötter ut. Och ont gör det också, sticker, ömmar och domnar bort. 

Försöker verkligen intala mig att det "bara" är några dagar kvar, max 11. Då de gärna vill att man ska gå fulla 42 veckor innan man beräknas som överburen. Så då borde man ju bli igångsatt på 42+1, om det nu inte har kommit tidigare (vilket jag allt som oftast börjar tvivla på nu). Börjar även fundera på varför de sätter ett datum? Man borde ju istället säga att du kommer få barn någon gång mellan vecka 38-42. Eller i alla fall ett senast datum. "Om du inte fått den..... Så sätts du igång". Det kanske inte vore så dumt. För det är enormt påfrestande att passera just datumet för BF, både för kroppen och psyket. Vågar snart knappt visa mig ute då grannarna undrar om jag inte har åkt iväg än. De har tom satsat pengar på när det blir. Det kan jag iof tycka är lite småkul.

Känner av en hel del förvärkar, en del är bara obehagliga och en del gör tom riktigt ont, men det blir liksom inget mer.... Men varje gång man får en kraftigare tittar man på klockan och hoppas att nästa kommer inom en snar framtid och gör lika ont. Men icke. Har väl kommit max tre"kraftigare" på rad.

För att fördriva dagarna någorlunda så försöker jag hitta på lite små projekt ( för det är typ det man orkar) en liten cykeltur, handla, fixa något hemma osv. Härom dagen var vi till Mio och provsatt lite soffor. Vi är sugna på en ny soffa men har inte bestämt varken när var och hur. Men vi fastnade i alla fall för tre olika modeller. Har även drömt oss bort och spånat på att lägga in lite nya golv, byta tapet och optimera förvaringen. Massa planer och drömmar har man. Tyvärr har man inte massa med pengar, så man får helt enkelt ta en sak i taget. Vi vill ju även resa och bygga altan. 

Nu är det dax

I dag är det magiska datumet här, beräknat förlossningsdatum. Jag är alltså fullgångna 40 veckor och går nu in i vecka 41. Så nu är det inte så långt kvar. I värsta fall är det max två veckor kvar. Och det är ju inte så långt försöker jag intala mig. Just nu känns det ok, och i andra stunden känns varenda minut förskräckligt långsamt. Får helt enkelt se när den lilla sessan behagar att komma till oss. 

Nya kapitel

I går blev allt klart med lgh. Så nu är den ett minne blott. Måste bara säga att jag trivdes oerhört mycket i den och var så där ljus i och fin som jag vill ha det. Det är väl det som är tjusningen med att bo själv att man kan göra precis som man vill. Nu ska man försöka kombinera både manligt och kvinnlig still. Inte för att jag har något emot det och skulle inte för alla pengar i världen byta ut det jag har i dag. Men jag mins min och Mejas tid på södra ringvägen som en mycket trevlig tid. Men nu väntar nya kapitel i mitt liv och de ser jag jätte mycket fram emot. (och måste bara tillägga att jag får bestämma en hel del om inredningen här hemma också, men vita golv lär jag aldrig mer få, eller en rosa väg) :)

Påfyllning

I dag har älsklingen fyllt på sitt förrådd, längtar så tills jag kan starta på allvar. 

Alla människors lika värde?!

Man pratar ofta om alla människors lika värde. Men ibland kan man ju fundera. Ingen har väl missat att Sverige i dag får president besök. När jag nu på morgonen ser på Nyhetsmorgon så är det ett enormt pådrag för detta besök. Hög säkerhet med bl.a. prickakyttar, avstängningningar i stokholm mm mm. Allt måste vara på topp!

En fundering är vad kostar allt detta Sveriges statskassa? Om man sätter detta i relation till exempelvis sjukvården. Brist på vårdplatser, brist på sjukvårdspersonal, avstånden till närmaste vårdcentral / sjukhus mm mm, Ja då kan man börja fundera hur man fördelar vissa resurser?! 

Avslut

I dag blev det avslut på Lgh försäljningen. Så himla skönt att få det gjort så man nu i lugn och ro kan koncentrera sig på barnafödandet. Är beräknad om 4 dagar, men är mentalt inställd på att gå över en vecka eller två. Men man vet ju aldrig. Önskedrömmen är ju att det startar denna vecka så då är det skönt om affären är avslutad och klar. Men som sagt, med Meja blev jag igångsatt 15 dagar efter BF och hon kom + 18 dagar. Nu hoppas jag verkligen att förlossningen startar spontant så kanske själva förloppet löper lite smidigare och man slipper akutsnittas. Men som sagt man har inga facit utan det är bara att vänta och se. Det går lite lättare att vänta och fördriva dagarna när Meja är här. Även om man är trött och sliten så blir man sysselsatt på ett annat sätt och man har inte fokus på magen hela tiden.