Långa dagar

Nu är jag inne på BF +4 dagar. Dagarna känns verkligen fruktansvärt långa. Man är rastlös samtidigt som man inte orkar eller kan göra så mycket. Magen sticker rakt ut i vädret så man inte längre ser sina fötter. Men vad är det att sörja för egentligen. Fötterna ser inte längre ut som fötter utan som små vattenfyllda balkonger med prinskorvar på. Tänk er att ni tar en plastande (sjukhus varianten) och fyller den med vatten, så ser mina händer och fötter ut. Och ont gör det också, sticker, ömmar och domnar bort. 

Försöker verkligen intala mig att det "bara" är några dagar kvar, max 11. Då de gärna vill att man ska gå fulla 42 veckor innan man beräknas som överburen. Så då borde man ju bli igångsatt på 42+1, om det nu inte har kommit tidigare (vilket jag allt som oftast börjar tvivla på nu). Börjar även fundera på varför de sätter ett datum? Man borde ju istället säga att du kommer få barn någon gång mellan vecka 38-42. Eller i alla fall ett senast datum. "Om du inte fått den..... Så sätts du igång". Det kanske inte vore så dumt. För det är enormt påfrestande att passera just datumet för BF, både för kroppen och psyket. Vågar snart knappt visa mig ute då grannarna undrar om jag inte har åkt iväg än. De har tom satsat pengar på när det blir. Det kan jag iof tycka är lite småkul.

Känner av en hel del förvärkar, en del är bara obehagliga och en del gör tom riktigt ont, men det blir liksom inget mer.... Men varje gång man får en kraftigare tittar man på klockan och hoppas att nästa kommer inom en snar framtid och gör lika ont. Men icke. Har väl kommit max tre"kraftigare" på rad.

För att fördriva dagarna någorlunda så försöker jag hitta på lite små projekt ( för det är typ det man orkar) en liten cykeltur, handla, fixa något hemma osv. Härom dagen var vi till Mio och provsatt lite soffor. Vi är sugna på en ny soffa men har inte bestämt varken när var och hur. Men vi fastnade i alla fall för tre olika modeller. Har även drömt oss bort och spånat på att lägga in lite nya golv, byta tapet och optimera förvaringen. Massa planer och drömmar har man. Tyvärr har man inte massa med pengar, så man får helt enkelt ta en sak i taget. Vi vill ju även resa och bygga altan.