Försöker anpassa mig till min "nya" kropp. Inte lätt alla gånger. Man känner sig trött, finnig, uppsvälld och "mjuk". Inga bra adjektiv direkt :) Vissa dagar är bättre än ändra. Men mins första tiden när jag var gravid med Meja att det var typ samma kännsla, den där känslan att man bara vill gömma sig i byrålådan och inte komma fram förän i vecka 15 :). Det är mycket som sker i kroppen ljust nu. Spännande också, ser jätte mycket ifram emopt detta, men längtar en aning tills första trimestern är över, brukar falla på plats då lixom.
Sen är det ju det med träningen, älskar att träna och jag mår så himla bra av det. Nu känner jag mig begränsad, dels att jag är så trött och dels för att inte riktigt vågar ta i som förrut eller träna lika frekvent. Detta gör ju sitt med hummöret det med. Vet ju att när jag väl har kommit iväg och trännat så känner jag mig så mycket bättre, lite piggare men framför allt en skön känsla i kroppen. Och jag vet att jag mår så mycket sämmre när jag inte tränar. Blir i alla fall i snitt tre pass per vecka.... Något jag kanske får vara nöjd med just nu, men jag känner att kropp och hjärna behöver mer! Men man får göra det bästa av sittuationen. efter vecka 12 känner jag mig i alla fall lite säkrare. Tur att jag har värdens underbaraste sambo som verkligen servar och underlättar för en trött sliten gravid kvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar