Frågor

Läser utvecklingspsykologi och tänker att det är tur att mitt barn är över fyra år. Innan fyraårs ålder händer massa i barnet utveckling och anknytning. Forskarna / teoretiker påstår att om det blir "fel" i denna utveckling kan barnen få problem i vuxen ålder. Tex att amningen är en central roll. Jag som inte kunde amma mer än i 10 veckor på heltid, kommer mitt barn få problem i vuxen ålder?! Nej det tror jag verkligen inte, men när man läser all denna litteratur får man massa frågeställningar. Ni som läste sjukdomslära, microbiologi osv, man trodde ju ständigt man var sjuk på alla typer av sätt. Lite den känslan får man nu när man läser om barns utveckling. Men i dag känner jag mig trygg på ett helt annat plan och blir inte "hypokondrisk" på samma satt som jag kanske skulle ha blivit om jag gick denna kurs under Mejas spädbarnsålder. Det jobbiga nu är ju bara att man har del av halva hennes uppfostran. Och här tror jag det är viktigt att man har samma värdegrund som föräldrar oavsett om man bor i hopp eller inte. Ju äldre barnen blir så kan de ju så småningom skilja på olika situationer. Men innan fyra år kan det vara svårt (enl vissa teoretiker) och vi som separerade när meja var två..... Funderar också på om förskollärare får läsa om detta i utbildningen? Separationen från föräldrar i 1-2 års ålder kan vara dramatiskt för vissa barn. Ska man då vara "hemma fru"?. Denna kurs väcker många frågetecken. Med mer kunskap kommer fler frågor! Men hur som helst så känner jag mig trygg i min roll som mamma!
Tar min kaffekopp, nötblandning och en bit mörk choklad och läser vidare.