Tur man glömmer

Tur att man glömmer frustrationen man känner ibland. Som i går kväll. Jag kom inte i säng förrän kl 01 då vår lilla prinsessa vägrade komma till ro. Hela dagen i går var lite orolig. Hon sov bara små korta stunder och var små gnällig där i mellan. Sen när kvällen kom och man kände av sin egen trötthet orkan man mindre. Ensam hemma då Ted jobbade natten. Alla knep man har för att trösta och lugna sitt barn var i går som bortblåsta. Då känner man sig inte så stor. Men efter några timmars sömn är allt det där tråkiga som bortblåst både hos mamma och barn. Och nu på morgonen har vi bara myst och haft det skönt. Alla stunder med barn är verkligen ingen dans på rosor. Kan mer beskrivas som en bergochdalbanan. Men det är det som är tjusningen. Men en känsla som alltid är konstant är kärleken man känner till det lilla knytet.